Tankar

Finns så mycket man vill göra i sitt liv!
Man vill och vill men man tar sig ändå aldrig dit!!!

Vad är det då som gör att man aldrig når det?
Har haft en massa funderingar just runt det. Men hur jag än vänder och vrider på det så är det alltid jag själv som gör att jag inte når mitt mål. Jag skapar alla mina men och hittar en massa förevändningar för att det inte blir......

- Barnen kräver det och det.
- Jag kan inte såra någon.
- Det är egoistiskt.
- Det förväntas av mig.

Vet att mycket får man med sig från barnsben Växte själv upp i en turbulent hem. Med föräldrar som separerat och många konflikter runt det. Och jag har med mej mycket i min ryggsäck från den tiden. Trodde inte det då jag tillsynes är en tuff och stark kvinna men när det handlar om mig själv så tar jag inget utrymme alls. Mina känslor , min rätt till att må bra och rätten att få bli respekterad finns inte...........

Vad är det då som gör att så många människor går runt i förhållanden och relationer med andra människor som inte är bra.
Och dessa människor Vill och vill men kan inte................
Det är vi själva som skapar våra liv men i detta samhäll är det inte så lätt att vilja. Det snurrar på i en allt fortare fart och det är bara inse att om vi inte lämnar en bit av oss själva i kölvattnet bakom oss så hinner vi aldrig i fatt....
Bort med alla pekpinnar och en massa tyck och tänk.

-Ekonomi
-Ork
-Rädslan för att vara ensam
- Att sluta förminska sig själv
-Respekt

Dessa frågor är så stora att dom kan kännas omöjliga att fixa.

Den enda gång jag upplevt att alla dessa frågor ej betyder något är när en människa blir förälskad och likt en sinnessjukdom lever i ett luftslott och kan leva just i nuet. Inte då, inte sen, utan just bara här och nu..........
Den känslan måste vara underbar och ge en sån otrolig drivkraft men det är en känsla som tillfällig och ska sen ersättas av äkta kärlek och kommer då tiden i fatt oss ????