Skitockså!

Tillvaron är inte bra! Hur ska man orka med allt..............

Två barn som skall tas om hand läxor aktiviteter mm Orka Orka ! Hur länge gör man det.
Tur att man är så fylld av en gränslös kärlek till sina barn som överväger allt....
Att se på dom och hämta styrka hos dom betyder så mycket.

Vill att mina barn ska växa upp till två starka individer men vet dock redan nu att Dottern kommer att lyckas utmärkt på livetsväg men ej lika bra kommer det gå för Sonen . Han är en tänkare fylld av värderingar han skapar själv. Orättvisor betyder mycket och han anser nog att han blir utsatt av det ofta. Det blir han dock ej då han är mycket skyddad och omhuldad av mig. Både på gott och ont då jag nog skapar en viss del av hans problematik. Dottern föddes som en vinnare överlevde en tvillinggraviditet med ett dött foster från vecka 17 fram till födseln mot alla odds. Hon kom ut med segargest enligt barnmorskorna. Vilket betydet med ena armen först som Stålmannen. Vassa armbågar har hon och en fullfjättrad "lögnerska" vid vissa ändamål i tidig ålder. Talangfull som sjutton och inte har hon råkat ut för några större svårigheter i livet. Jag är dock mycket hårdare på henne än sonen då jag kan se mig själv i henne.

Vill att hon ska förbli sådan resten av sitt liv och jag tänker arbeta hårt för att även Sonen den vägen ska vandra.

Könsroller

Könsroller......
Vi lever på 2000-talet. Vi människor kvinnor och män skall vara självständiga och framgångsrika.
Stämmer det Icke!!! När det kommer till kritan är vi står vi fortfarande vid elden i grottan och väntar på att våra män ska komma hem med bytet....
Om vi ser över våra kvinnodominerande yrken så kommer omsorg på första plats vilket innebär lågavlönade och ofta arbete i skift. Om man har dessa yrken vem sjutton ska då ta hand om våra barn när man börjar kl ett och slutar kl nio på kvällen. Kan ju knappast begära att fyra femåringar själva ska ta sig hem från dagis. Sköta om middag och läggdags. Så dessa människor (för det kan vara män också) är fortfarande livegna så det så!! Och tror att vi vill ha en bild om de ensamstående men jag tror inte dom har det så lätt.
Måste även ta upp ämnet sex då vi kommit lite längre där. På stenåldern var det ingen diskution utan ville karlen så var det nog bara att ställa upp. Nu så är det mycket som attan i början av förhållandet sen kommer barnen - mindre sex,, Flera barn stökigare hem mera läxor mindre egen tid och hur man än vänder och vrider på det så är det kvinnorna som drar det tyngsta lasset. Finns säkert undantag.... Dessa måsten som det innebär med barn, hem och ett arbete som ska skötas gör en slut. Men sex det ska man visst orka med! Bara hoppa som en toka mellan rollerna. Mamma., Betjänt, Städerska, Lärare och så ska man vara en flickvänn/Hustru som ska tycka att sex är underbart klockan tolv när man tagit fram gympakläderna till ungarna för kommande dag.. Visst ibland så men inte ofta inte. Utan man gör det för att få det lite lugnt och skönt hemma. Kan även användas som ett effektivt vapen då man själv vill ha något vilket igentligen gör en till en ho.....
Nej! Lusten minskar och vem vet det kanske är naturens egna sätt att se till att jorden ej ska bli överbefolkat.

Tankar

Finns så mycket man vill göra i sitt liv!
Man vill och vill men man tar sig ändå aldrig dit!!!

Vad är det då som gör att man aldrig når det?
Har haft en massa funderingar just runt det. Men hur jag än vänder och vrider på det så är det alltid jag själv som gör att jag inte når mitt mål. Jag skapar alla mina men och hittar en massa förevändningar för att det inte blir......

- Barnen kräver det och det.
- Jag kan inte såra någon.
- Det är egoistiskt.
- Det förväntas av mig.

Vet att mycket får man med sig från barnsben Växte själv upp i en turbulent hem. Med föräldrar som separerat och många konflikter runt det. Och jag har med mej mycket i min ryggsäck från den tiden. Trodde inte det då jag tillsynes är en tuff och stark kvinna men när det handlar om mig själv så tar jag inget utrymme alls. Mina känslor , min rätt till att må bra och rätten att få bli respekterad finns inte...........

Vad är det då som gör att så många människor går runt i förhållanden och relationer med andra människor som inte är bra.
Och dessa människor Vill och vill men kan inte................
Det är vi själva som skapar våra liv men i detta samhäll är det inte så lätt att vilja. Det snurrar på i en allt fortare fart och det är bara inse att om vi inte lämnar en bit av oss själva i kölvattnet bakom oss så hinner vi aldrig i fatt....
Bort med alla pekpinnar och en massa tyck och tänk.

-Ekonomi
-Ork
-Rädslan för att vara ensam
- Att sluta förminska sig själv
-Respekt

Dessa frågor är så stora att dom kan kännas omöjliga att fixa.

Den enda gång jag upplevt att alla dessa frågor ej betyder något är när en människa blir förälskad och likt en sinnessjukdom lever i ett luftslott och kan leva just i nuet. Inte då, inte sen, utan just bara här och nu..........
Den känslan måste vara underbar och ge en sån otrolig drivkraft men det är en känsla som tillfällig och ska sen ersättas av äkta kärlek och kommer då tiden i fatt oss ????